Vänskap
Idag har jag och Linus varit hos Natalie och Leo. Jag och Natalie har känt varandra i nio år och det är egentligen smått otroligt att vi lyckades få barn med exakt en månads mellanrum.
Jag minns det som igår. Jag åkte hem till henne och visste att hon precis blivit gravid. Dagen innan hade jag gjort ett test som visade positivt. Vi har båda fått missfall tidigare så man vågade väl inte ropa hej riktigt än men fan vad glada vi var!
Magarna växte och det blev dags för rutinultraljud för Natalie. Man tänker inte så mycket på att något skulle kunna vara fel, vi är ju unga och friska. Men något var fel med Leo i magen. Han hade ett komplext hjärtfel och det såg illa ut. "Det är inte sant" tänker man... Hur är det möjligt? Jag länkar till Natalies blogg där ni kan läsa om deras resa själva.
http://varathjartegull.blogg.se/category/diagnos.html
Jag och Natalie har en sån historia ihop att ni inte anar. Vi har pallat äpplen, spelat tv-spel, skrattat, gråtit, bråkat och fått barn "ihop". När Leo skulle födas var vi tyvärr osams. Jag ville så gärna höra av mig till henne, gratta, säga att allt kommer bli bra... Men jag skämdes. Jag hade betett mig illa. När Leo var två dagar gammal tror jag så beslutades det att han skulle flygas till Lund för att göra en hjärtoperation. Då kunde jag inte hålla mig längre, vår vänskap är för stark för såna petitesser som vårt gräl egentligen var. Jag hörde av mig, bad om ursäkt, gratulerade, lyckönskade och vi grät en skvätt.
Riktig vänskap övervinner allt.
Natalie Lundö, jag älskar dig trots, och kanske för att vi båda är pucko ibland!
Fint skrivet :) Nu gjorde du mig glad! sorgen att inte kunna ringa en av mina bästa vänner mitt uppe i allt var tufft och trodde aldrig att jag skulle kunna släppa det, men riktig vänskap klarar motvindar oxå. Det har vi bevisat :) tack för att du ringde upp i rättan tid, var väldigt skönt att få tillbaka sin fru.
